1864-2011
1866 flyttade kung Oskar II och drottning Sofia in på Sofiero. Några år tidigare hade köpet av mark och tillhörande byggnader till Sofiero blivit klart. Bland byggnaderna fanns en gård som nu ansågs vara för liten i förhållande till jordarealen. Gården revs och på samma plats skulle nu en större gård byggas.

Som arkitekt till Sofiero ladugård utsågs Charles Emil Löfvenskiöld (1810-1888) Hans typritningar användes, vilket var ovanligt för högre ståndsmiljöer i Skåne, där andra stilideal rådde. Löfvenskiöld var en av 1800 talets mest betydande arkitekter i Sverige. För många är hans namn okänt eftersom han aldrig ritade kyrkor eller palats, hans område var landsbygd, stugor och stall. Med försynt anspråkslöshet förde han ut sina idéer och ritningar till alla och envar som ville ha dem. Inga dyra arvoden hindrade någon att använda hans ritningar. Detta var en av de största anledningarna till att snickarglädjen uppkom och fick spridning i Sverige.

 Det som utmärkte Löfvenskiöld var att han hade en helhetssyn och djup kunskap om jordbruket. Han såg jordbruket som det system och den livsform det var. Hans lösningar var därför lätta att anpassa på gårdarna.

 Hans ambition var att bygga vackert, ljust och luftigt oavsett om det gällde torp eller gårdar. Ljus, luft, hygien, rejäla stengrunder och långt utskjutande tak gav friska och sunda hus.

Vad gäller dekor och fasad är Löfvenskiöld känd för sin lekfullhet med att blanda träpaneler, putsade ytor, pilastrar, tandsnitt av tegel samt utsågade trädetaljer. Sofiero Gård är ett praktexempel på detta. Byggnadens höga kulturhistoriska värde ligger i dess arkitektoniska sammanhang, enhetlighet, utformning, material och konstruktion.

 1877 stod Sofiero Ladugård klar. Några år tidigare hade de tre bostadshusen uppförts. Dessa byggnader ritades av arkitekterna Ernst Jacobsson och Magnus Isaeus.  


ritjpgSofiero Ladugård originalritning 1875

 Fotograf: Annie Anderberg http://www.annie-anderberg.se/


Läs mer om Charles Emil Löfvenskiölds livsverk här:

 Catharina Svala  http://www.ksla.se/anh/files/2012/06/1991-Svala-C.pdf

 Carl Philip Bernadotte http://stud.epsilon.slu.se/3758/1/bernadotte_c_120102.pdf

                       Landtmannabygnader huvudsakligen för mindre jordbruk,
af Ch. Em. Löfvenskiöld,

inscannat av kungliga biblioteket: http://runeberg.org/lcelandtm/

https://www.hembygd.se/hassle/lofvenskiold-2/

 

 Under perioden 1877-1964  fanns på Sofiero Gård förvaltare och anställda som
arbetade inom hovet. Djuren som fanns i ladugården bestod av kor, hästar,
grisar, får, höns och kalkoner.

Under förförra sekelskiftet vistades kungafamiljen allt mindre på Sofiero och 1899 beslöt man att utarrendera stora delar av Sofiero området till trädgårdsmästare J P Jönsson. 100 tunnland åkerjord, kreatursbesättningen och parken. Allt skulle skötas och en tillsyningsman skulle anmärka om det inte gjordes ordentligt. Vid denna tid var delar av Sofiero förfallet.

 1905 fick prins Gustav Adolf och prinsessan Margaret Sofiero i bröllopsgåva
av Oskar II och Sofia.

 1964 beslutar sig Gustav VI Adolf att sälja Sofiero Gård samt ca 84 ha mark till Helsingborgs stad. Sofiero Ladugård tömdes och bommades igen. En del av byggnaden användes som lager. Men bostadshusen fortsatte att vara bebodda.

Anne-Marie Kerbel har skrivit till oss och bidragit med lite Sofiero Gårds historia:

Hon berättade att Ingar Gunnarsson bodde i den södra arbetarbostaden på gården
under 50 talet. Här hade hon elevhushåll för trädgårdspojkar från slottsträdgården och hon lagade fantastiskt god mat. Hon var vänlig och utåtriktad och brukade spela piano när Anne-Marie och hennes familj kom och hälsade på. Anne-Marie berättar också om att hon körde sin första bilrunda i Ingars bil, en Morris Minor. Färden började vid Brobergs gamla hus (hennes morföräldrars) och slutade på Konsulns Väg (Reuters sommarstuga) på ettans växel!

kerbelssjpg

Karin Lidvik Hammarström hälsade ofta på hos sina morföräldrar
på Sofiero Gård när hon var barn:

Min mamma, Märtha Louise Bruce, född Nyqvist, flyttade till Sofiero Gård, jag tror 1926, hon har sagt att hon var elva år när hon kom dit och hon var född 1915. Min morfar, Karl Uno Alexis Nyqvist, hade fått arbete som förvaltare på gården. Han kom att arbeta där i många år, jag tror att det var i slutet av 1950-talet han slutade. Min mormor, Alma Nyqvist, skötte bland annat om att slottet städades och var i ordning när kungafamiljen skulle komma dit. Tyvärr dog mormor alldeles för tidigt, jag tror det var 1955, medan morfar flyttade med mina föräldrar först till Falkenberg, sedan till Strömstad, där han avled alldeles i början av 1970-talet.

Som barn var jag och hälsade på mormor o morfar varje söndag. Många var de tillfällen då kungen, Gustav VI Adolf, besökte gården, intresserad som han var av allt som hände, och vi barn sprang omvägar för att slippa hälsa! Fast, den gången vi mötte honom och morfar på gödselstacken kom vi inte undan......

Bland mina minnen från Sofiero finns också midsommarfesterna på slottet, dans kring midsommarstången, tävlingar, som t.ex. säcklöpning, med prisutdelning av kungen. Efteråt saft o bullar på slottet. Alla gårdens barn var inbjudna, jag minns bara en familj Nilsson, pappan arbetade på gården och familjen bodde i det södra gårdshuset intill morfar o mormor. När min mormor dog skaffade sig min morfar en hushållerska, det kanske var flera, jag minns inte, men en av dem var konstnärlig och målade bland annat en tavla från verandan, med motiv av fårhagen på andra sidan vägen. Den tavlan hänger nu i mitt vardagsrum och påminner om Sofiero!!

 

 1947-59 bodde Ingvar Nilsson med sin familj i det södra bostadshuset på gården

Ingvar, som då var barn, har berättat om hur Sofiero Gård såg ut på den tiden. I detta hus bodde Fred Nillson, djurskötare och hans fru Maj Britt, som arbetade på åkrarna samt städade på slottet. Dom hade fyra barn, Ingvar, Kristina, Gunilla sen föddes ytterligare en son.

Ingar Gunnarsson bodde också här och hade hand om elevhushållet. Huset hyste också lantbrukselever. Förvaltaren eller inspektören som han också kallades, bodde i det mittersta huset, förvaltarbostaden. Han hette Nykvist. I det hus som ligger längst norr ut, bodde vid denna tid trädgårdselever, som arbetade i slottsträdgården.

I det lilla vita huset i anslutning till gården österut fanns hönor och några grisar. Södra stenlängan, var gris och häststall. Här fanns även kalkoner. Den norra stenlängan var kostall. Mjölken stod i mjölkkannorna för avhämtning till slottet, i den lilla utbyggnaden på västra sidan. Här fanns ett staket på innergården mellan stenlängorna. I spannmålsmagasinet på östra sidan av ladugården hade man en verkstad på bottenplan.

Fårahagen, på motsatt sida vägen, användes också på denna tid som fårahage, även kalvarna fick gå med fåren.Utanför på åkern söder och öster om gården, hade man betesmark för djuren.Ingvar berättar också om poliserna som vaktade slottet och parken. Dom var stationerade på ”hemvärnsgården” som ligger en bit in mot skogen. Dessa byggnader togs senare över av hemvärnet. När Gustav den VI Adolf var här på somrarna vaktade poliserna parken och även stranden nedanför slottet.

På vintern vaktade Kalle Persson, som bodde i Laröd, slottet. Ingvar kommer ihåg att han hade stora hundar som vaktade bottenvåningen. Tinkarpsgården som är den närmsta gården söderut kallades för Stinkarpsgården, detta pga av att dom odlade kål.1960 kom det en ny förvaltare på gården och fam. Nilsson flyttade vidare till Blekinge.

nilssonxjpg


 __________________________________________________________________________________________

Området runt Sofiero Gård är rikt på fornlämningar från närbelägen stenåldersboplats med osäkert utsträckningsområde via bronsåldersgravar till varaktigt övergivna gruvschakt från tidig sten och kolbrytning runt Tinkarp och Gravarliden. Gustav VI Adolf var intresserad av arkeologi och utförde själv en del arkeologiska utgrävningar på åkrarna.