NUTID

Nu har vi fått upp snickeriornamenteringarna på ladugårdsbyggnaden! När vi bytte taket 2012 satte vi upp den första på södra sidan, nu ÄNTLIGEN hade vi möjlighet att sätta upp ytterligare fyra stycken:)

Idag fylls logen med fina bröllopsfester och andra evenemang.
I år har vi startat ett samarbete med The Tivoli i Helsingborg och sommaren 2019 hade vi två konserter i trädgården vid logen tillsammans. Den 4 juli gästades vi av Mauro Scocco och Tomas Andersson Wij och den 19 juli kom Carola hit!

Sommaren 2017 var vi stolta värdar till SVT:s Antikrundan. Dom spelade in två program här på Sofiero Gård som sändes på SVT 1 i februari och mars 2018.

I häststallet finns nu ett bageri och café och bredvid en liten gårdsbutik.

Om ni vill kontakta de olika verksamheterna som finns på Sofiero Gård, går ni in i menyn ovan där ni hittar uppgifterna under KONTAKT. 

Den stora återuppbyggnaden

2011 bestämde sig Helsingborgs stad för att sälja Sofiero Ladugård genom ett anbudsförfarande med upprustningskrav. Vi köpte byggnaden och nu började en lång resa framåt för att göra byggnaden rättvisa igen.

Konstnärligt startskott!

 Sommaren 2011 besökte våra vänner konstnärerna Nancy Brignall och George Rammell oss och fortsatte sitt påbörjade konstprojekt, "Shooting for a Pollock" här på Sofiero Gård!

Fotograf: Annie Anderberg    

https://www.youtube.com/watch?v=5k2qFsmVdW8  

George Rammell har bland annat arbetat för konstnären Bill Reid (1920-1998) där han var med och utformade konstverket "The Black Canoe" som idag står utanför Vancouvers flygplats. Det finns också en kopia som står utanför Kanadas ambassad i Washington.

George Rammell och Nancy Brignall var även verksamma i Sofieroparken under skulptursymposietiden och sommaren 1988 gjordes konstverket "Seeing red" eller "Ättehögens ande" i skånsk granit. Skulpturen är nu en del av Sofieroparkens skulptursamling och står på sin utvalda plats inne i parken.

https://issuu.com/kulturhelsingborg/docs/helsingborgs_skulpturguide/14

Restaureringen startar

Här följer några bilder på hur Ladugården och miljön runt om såg ut vid övertagandet 2011.  

Något av det första som gjordes var att försöka hitta originalritningarna. Tjänstemännen i staden hade ingen aning om var dom kunde befinna sig. Frågan gick nu vidare till Bernadottearkiven i Stockholm. Dom meddelade att någon från Helsingborgs stad varit på plats för ett antal år sedan och tagit med sig material som hade med Sofiero att göra, dom misstänkte att ritningarna fanns i Helsingborg! Till slut hittade man originalritningarna på Helsingborgs stadsarkiv. I köpekontraktet mellan staden och köparen stod det att samtliga ritningar på byggnaden skulle tillfalla köparen, men när det kom på tal, vägrade Helsingborgs stad att ge ut ritningarna. För att kunna ta del av materialet fick vi anlita en fotograf.

Vi hade nu 3 år på oss att ta oss an den 2000 kvm stora byggnaden och göra klart den utvändiga delen.

Nu gällde det att få bort allt dagvatten som ladugården badade i. Under åren hade vägdiken fyllts igen och grusvägen och innergården fyllts på så att marken lutade in mot byggnaden. Ett av hörnen på stallbyggnaden hade börjat ge sig iväg. Vi grävde försiktigt och göt underifrån för att stoppa katastrofen. Det visade sig 4 år senare, när vi skulle ansluta vatten till byggnaden, att den kommunala vattenledningen läckte och rörläckan låg precis i anslutning till hörnet. 1997 drogs nya vattenledningar till Sofiero Gård och troligtvis hade läckan pågått sedan dess!

Vi måste också få taket tätt. Nu fanns det ett gammalt korrugerat plåttak med stora hål i, där regnvattnet runnit igenom under många år. På flera ställen var mellanbjälklaget helt uppruttet. Den värsta delen var i kostallet -här fick 3 takstolar bytas helt. När vi började undersöka skicket på undertaket visade sig att hela kostallstaket var i så dåligt skick att hela innertaket fick bytas och förstärkningar fick göras på samtliga takstolar.

Tillslut var förstärkningsarbetet klart och plåttaket bytt.

Grundmurarna lagades och mycket träpanel ersattes med nya granebrädor. Samtliga fönster restaurerades, de allra flesta fick byggas upp i helt nytt material med kulturglas.

Charles Emil Löfvenskiölds snickeriornamenteringar som fanns på gavlarna
på ladugården började vi återskapa och nu är dom på plats!

Under någon period hade gjuteväggarna, som stallbyggnaderna är byggda av,
putsats med cementbruk. Stora bitar hade därför fallit av och för att rädda väggarna fick vi ta bort cementbruket och putsa om med hydrauliskt kalkbruk så att väggarna kunde andas igen.

På bilden kan man se en tegeldekor skymta fram ovanför och mellan fönsterna, tidigare satt två stycken smalare fönster under varje båge. Någon gång under 30-40 talet byttes fönsterna ut och ersattes med de som sitter här idag. Den ljusrosa färgen har vi funderat över en del.
Det verkar som att detta var "originalfärgen" och färgen är gjuteväggens egen "blandning".

Man byggde upp gjuteväggarna genom att bygga formar ovanpå stengrunden, som man sedan fyllde med lite av varje.
Tegelkross, kalk, kol, småsten mm, troligtvis använde man sig av sk Piséteknik.