GÅRDENS HISTORIA

 

Redan på stenåldern bodde här människor. Arkeologiska fynd har gjorts strax öster om ladugårdsbyggnaden och även ute på åkrarna mot söder.

"Området runt Sofiero Gård är rikt på fornlämningar från närbelägen stenåldersboplats med osäkert utsträckningsområde via bronsåldersgravar till varaktigt övergivna gruvschakt från tidig sten och kolbrytning runt Tinkarp och Gravarliden. Gustav VI Adolf var intresserad av arkeologi och utförde själv en del arkeologiska utgrävningar på åkrarna."

 

1864-1866
1866 flyttade kronprins Oscar och hans hustru Sophia av Nassau in på Sofiero. Kronprins Oscar och Sophia blev kung och drottning av Sverige 1872 och kröntes 1873. Några år tidigare köptes marken Skabelycke och tillhörande byggnader. Bland byggnaderna fanns en gård som nu ansågs vara för liten i förhållande till jordarealen. Gården revs och på samma plats skulle nu en större gård byggas, Sofiero Gård. Ladugården skulle fungera som ekonomibyggnad till Sofiero slott. Det uppfördes även en förvaltarbostad och två arbetarbostäder som skulle inhysa förvaltare och arbetare till gården, Sofieroparken och slottet.

 

Som arkitekt till Sofiero ladugård utsågs Charles Emil Löfvenskiöld (1810-1888) Hans typritningar användes, vilket var ovanligt för högre ståndsmiljöer i Skåne, där andra stilideal rådde. Löfvenskiöld var en av 1800 talets mest betydande arkitekter i Sverige. För många är hans namn okänt eftersom han aldrig ritade kyrkor eller palats, hans område var landsbygd, stugor och stall. Med försynt anspråkslöshet förde han ut sina idéer och ritningar till alla och envar som ville ha dem. Inga dyra arvoden hindrade någon att använda hans ritningar och mönsterhäften. Detta var en av de största anledningarna till att snickarglädjen uppkom och fick spridning i Sverige.

 Det som utmärkte Löfvenskiöld var att han hade en helhetssyn och djup kunskap om jordbruket. Han såg jordbruket som det system och den livsform det var. Hans lösningar var därför lätta att anpassa på gårdarna.

 Hans ambition var att bygga vackert, ljust och luftigt oavsett om det gällde torp eller gårdar. Ljus, luft, hygien, rejäla stengrunder och långt utskjutande tak gav friska och sunda hus.

Vad gäller dekor och fasad är Löfvenskiöld känd för sin lekfullhet med att blanda träpaneler, putsade ytor, pilastrar, tandsnitt av tegel samt utsågade trädetaljer. Sofiero Gård är ett praktexempel på detta. Byggnadens höga kulturhistoriska värde ligger i dess arkitektoniska sammanhang, enhetlighet, utformning, material och konstruktion.

 1877 stod Sofiero Ladugård klar. Några år tidigare hade de tre bostadshusen uppförts. 

Arkitketen Ernst Jacobsson (1839-1905) som bland mycket annat ritade påbyggnaden till den andra våningen på Sofiero slott 1874-75, ritade även bostadshusen på Sofiero Gård tillsammans med arkitekten Magnus Isaeus(1841-1890). 

Sofiero Ladugård originalritning 1875


Läs mer om Charles Emil Löfvenskiölds livsverk här:

 Carl Philip Bernadotte
http://stud.epsilon.slu.se/3758/1/bernadotte_c_120102.pdf


Landtmannabygnader huvudsakligen för mindre jordbruk, 
af Ch. Em. Löfvenskiöld,

Inscannat av kungliga biblioteket:
http://runeberg.org/lcelandtm/

https://www.hembygd.se/hassle/lofvenskiold

 

Under perioden 1877-1964  fanns på Sofiero Gård förvaltare och anställda som bodde och arbetade med lantbruket på Sofiero Gård, i slottsparken och på Sofiero slott.

Under förförra sekelskiftet vistades kungafamiljen allt mindre på Sofiero.

1899 beslöt man att utarrendera stora delar av Sofieroområdet där Sofiero Gård är en del, till trädgårdsmästare J P Jönsson. 100 tunnland åkerjord, kreatursbesättningen och slottsparken. Allt skulle skötas och en tillsyningsman skulle anmärka om det inte gjordes ordentligt. Vid denna tid var delar av Sofiero förfallet.

1905
fick prins Gustav Adolf och prinsessan Margareta Sofiero i bröllopsgåva
av Oskar II och drottning Sofia. Sofieroområdet lever nu upp igen.

1964
beslutar sig Gustav VI Adolf att sälja Sofiero Gård samt ca 84 ha mark till Helsingborgs stad.
Sofiero Ladugård tömdes och bommades igen. En del av byggnaden användes som lager, men bostadshusen fortsatte att vara bebodda.

2011
beslöt sig Helsingborgs stad för att sälja den då förfallna ladugården och la ut byggnaden på anbud. Upprustningskrav med vitesföreläggande lades in som krav i försäljningen. Vid första visningen kom 6 intressenter, vid den andra endast 2 stycken.

Ladugården var så illa åtgången att intresset inte var så stort.


Bilder från Sofiero Ladugård vid försäljningen 2011

Ladugårdens ursprungliga uppdelning av djurhållning och verksamheter såg ut som följer:
I norra stallet fanns kostall och en drängkammare. Senare byggdes även ett mjölkhanteringsrum till på norra sidan, där mjölken bereddes och hälldes på kannor. Utanför kostallet, på västra sidan, stod ett bord där man satte ut mjölkkannorna som sedan

transporterades ner till slottet. 

På norra sidan om ladugården fanns ett hönshus som tråkigt nog idag är rivet. Där fanns också gäss och bikupor.

I södra stallet fanns häststallet. Stallet var avdelat i två delar. I den norra delen hade man till en början gårdens och slottets hästar och i den södra delen, besökande hästar. Uppdelningen gjordes för att förhindra att besökande och bofasta hästar skulle smitta varandra.  Även i södra stallet fanns drängkammare. Senare, troligtvis på 1940/50 talet, byggdes en del av häststallet om till grisstia. I den västra delen hade man även en avdelning för kalkoner. Utanför stallet hade man på den södra sidan staket, så att grisarna och kalkonerna kunde vistas utomhus. Grisluckorna är bevarade och synliga på fasaden.
På innergården, mellan det norra och södra stallet, fanns en stor åttkantig gödselbrunn som var byggd i tegel. Avloppsrören (som var saltglaserade) från ko och häststall gick hit. Innergården hade även staket. Man tog ut korna och hästarna på innergården och genom norra delen av logen ut mot öster, transporterades allt gödsel ut till den stora gödselstacken.

I öster finns magasinet, här förvarades all säd och på bottenplan fanns verkstaden.



Logen

Logen är restaurerad med varsam hand eftersom vi vill behålla den så 
ursprunglig som möjligt. Kristallkronan som pryder sin plats i mitten av lokalen är 
från 1800 talets senare del, samma tid som ladugården uppfördes.

På logen tröskades årets skörd under senhösten och förvintern. 
Man brukade tala om enkelloge eller parloge, beroende på om det fanns ett 
eller två förvaringsutrymmen vid sidan av logkistan.

Sofiero Ladugård är en parloge och förr fanns en tröskvandring som drevs av oxar i mitten av logen. När lantbruksmaskinerna blev mer aktuella tog 
man bort tröskvandringen och breddade en del av portarna så att maskinerna lättare 
kunde komma in i logen.

2012 hade vi vårt första bröllop i logen! Under åren har vi återskapat fönster från originalritningarna, tagit bort asfalt och lagt ett fint linoljevaxat brädgolv, dragit in el och VA, byggt toaletter och allt som behövs för att få en fin godkänd evenemangslokal. Vi arbetar hela tiden för att bevara och inte bygga bort det kulturhistoriska värdet, vilket ofta kan vara knepigt att få till med dagens byggnormer och krav...

 
Kostallet

Här blev korna mjölkade och utfodrade. Höet förvarades på ovanvåningen och lastades ner från foderluckor i taket.
Det byggdes även ett mjölkrum, en utbyggnad på kostallet i norr.
Utanför mjölkrummet lastades mjölken ut i stora kannor som sedan transporterades ner till slottet.

När det var dags för utevistelse gick korna genom den norra logen ut på östra sidan av ladugården, här fanns även gödselstacken.
Korna fick även gå ut och lufta sig på innergården som förr var avgränsad med ett staket.
På somrarna fick kalvarna gå tillsammans med fåren i fårahagen rakt över Sofierovägen. Hagen kallas än idag för ”fårahagen” och grusvägen ner mot havet heter Fårahagevägen.

Invändigt har vi restaurerat kostallet med varsam hand. Det mesta av det fina gamla stallet är bevarat. Ekpelare, foderbord, fiskbensklinkers på golvet och väggklinkers.

Den svartvita bilden är inte från Sofiero Gård utan hämtad från Bohusläns Museums bildsamling och är från slutet av 1800 talet,  likheterna är stora, ljuset från söder, foderbord och pelare. Såhär såg det nog ut på ett ungefär!


Häststallet

Här bodde de hästar som arbetade i Sofiero-området.  Stallet var avdelat i två längor, mycket för att undvika
sjukdomar som gästande hästar kunde föra med sig. När vi tog ner en påbyggd panel hittade vi namnen Max, Stina och Henrik på spiltväggarna.

Senare, troligtvis på 1940/50 talet, byggdes en del av häststallet om till grisstia. I den västra delen hade man även en avdelning för kalkoner. Utanför stallet hade man på den södra sidan staket, så att grisarna och kalkonerna kunde vistas utomhus. Grisluckorna är idag bevarade och synliga på fasaden.

hast_2jpg

hastarna2jpg

 

Magasinet

Magasinet var gårdens skattkammare. Här förvarades säd, kött, fisk och andra varor som var viktiga för uppehället. Magasinen  byggdes ofta i flera våningar. På Sofiero Ladugård finns en bottenvåning och två ovanvåningar. Bottenvåningen användes som verkstad, visthusbod och redskapsbod och på ovanvåningarna förvarade man säd.

Sofiero Gårds magasindel ligger på den östra sidan av ladugården.


Anne-Marie Kerbel har skrivit till oss och bidragit med lite Sofiero Gårds historia:

Hon berättade att Ingar Gunnarsson bodde i den södra arbetarbostaden på gården under 50 talet. Här hade hon elevhushåll för trädgårdspojkar från slottsträdgården och hon lagade fantastiskt god mat. Hon var vänlig och utåtriktad och brukade spela piano när Anne-Marie och hennes familj kom och hälsade på. Anne-Marie berättar också om att hon körde sin första bilrunda i Ingars bil, en Morris Minor. Färden började vid Brobergs gamla hus (hennes morföräldrars) och slutade på Konsulns Väg (Reuters sommarstuga) på ettans växel...


kerbelssjpg


Karin Lidvik Hammarström hälsade ofta på hos sina morföräldrar
på Sofiero Gård när hon var barn:

Min mamma, Märtha Louise Bruce, född Nyqvist, flyttade till Sofiero Gård, jag tror 1926, hon har sagt att hon var elva år när hon kom dit och hon var född 1915. Min morfar, Karl Uno Alexis Nyqvist, hade fått arbete som förvaltare på gården. Han kom att arbeta där i många år, jag tror att det var i slutet av 1950-talet han slutade. Min mormor, Alma Nyqvist, skötte bland annat om att slottet städades och var i ordning när kungafamiljen skulle komma dit. Tyvärr dog mormor alldeles för tidigt, jag tror det var 1955, medan morfar flyttade med mina föräldrar först till Falkenberg, sedan till Strömstad, där han avled alldeles i början av 1970-talet.

Som barn var jag och hälsade på mormor o morfar varje söndag. Många var de tillfällen då kungen, Gustav VI Adolf, besökte gården, intresserad som han var av allt som hände, och vi barn sprang omvägar för att slippa hälsa! Fast, den gången vi mötte honom och morfar på gödselstacken kom vi inte undan......

Bland mina minnen från Sofiero finns också midsommarfesterna på slottet, dans kring midsommarstången, tävlingar, som t.ex. säcklöpning, med prisutdelning av kungen. Efteråt saft o bullar på slottet. Alla gårdens barn var inbjudna, jag minns bara en familj, Nilsson, pappan arbetade på gården och familjen bodde i det södra gårdshuset intill morfar o mormor. När min mormor dog skaffade sig min morfar en hushållerska, det kanske var flera, jag minns inte, men en av dem var konstnärlig och målade bland annat en tavla från verandan, med motiv av fårhagen på andra sidan vägen. Den tavlan hänger nu i mitt vardagsrum och påminner om Sofiero!

 

1947-59 bodde Ingvar Nilsson med sin familj i det södra bostadshuset på gården

Ingvar, som då var barn, har berättat om hur Sofiero Gård såg ut på den tiden. I detta hus bodde Fred Nilsson, djurskötare och hans fru Maj Britt, som arbetade på åkrarna samt städade på slottet. Dom hade fyra barn, Ingvar, Kristina, Gunilla sen föddes ytterligare en son. Ingar Gunnarsson bodde också här och hade hand om elevhushållet. Huset hyste också lantbrukselever. Förvaltaren eller inspektören som han också kallades, bodde i det mittersta huset, förvaltarbostaden. Han hette Nykvist. I det hus som ligger längst norr ut, bodde vid denna tid trädgårdselever, som arbetade i slottsträdgården.

I det lilla vita huset i anslutning till gården österut fanns hönor och några grisar. Södra stenlängan, var gris och häststall. Här fanns även kalkoner. Den norra stenlängan var kostall. Mjölken stod i mjölkkannorna för avhämtning till slottet, vid den lilla utbyggnaden på västra sidan. Här fanns ett staket på innergården mellan stenlängorna. I spannmålsmagasinet på östra sidan av ladugården hade man en verkstad på bottenplan.

Fårahagen, på motsatt sida vägen, användes också på denna tid som fårahage, även kalvarna fick gå med fåren.Utanför på åkern söder och öster om gården, hade man betesmark för djuren. Ingvar berättar också om poliserna som vaktade slottet och parken. Dom var stationerade på ”hemvärnsgården” som ligger en bit in mot skogen. Dessa byggnader togs senare över av hemvärnet. När Gustav den VI Adolf var här på somrarna vaktade poliserna parken och även stranden nedanför slottet.

På vintern vaktade Kalle Persson, som bodde i Laröd, slottet. Ingvar kommer ihåg att han hade stora hundar som vaktade bottenvåningen. Tinkarpsgården som är den närmsta gården söderut kallades för Stinkarpsgården, detta pga av att dom odlade kål. 1960 kom det en ny förvaltare på gården och fam. Nilsson flyttade vidare till Blekinge.