Parasitens uppkomst och krokiga resa
Allting startade med en upplevelse som ledde till en insikt den 6 juni 2016.
Hbg stad ville hyra Sofiero Gård för att välkomna alla de som fått svenskt medborgarskap det senaste året. Tillställningen skulle ske på nationaldagen den 6 juni.
Allt skulle skötas av en samordnare på Hbg stad, som inte visste hur många som skulle komma,hon sa flera gånger att kommer det för många så kommer inte jag…Det lät lite oroväckande…
I alla fall, de behövde inte någon hjälp av mig och skulle styra upp tillställningen själva.
Jag skulle själv på en sammankomst i närområdet och när det var över, hastade jag hem till gården för att se så allting fungerade.
Tillställningen var då i full gång, det var fint väder, så alla satt utomhus och fikade med tårta. Kommunfullmäktiges ordförande skulle hålla tal och det var ganska trångt och rörigt på platsen.
Jag höll mig lite på avstånd. Efter en stund kommer runt gårdsknuten, ett följe i full hembygdsdräkt. De var ca 25 personer, de första två i ledet bar svenska fanor och efter följde resten av dansarna. Sällskapet hade hyrts in för folkdansuppvisning.
Uppträdandet kändes forcerat och det var svårt att se.
När jag stod där och tittade, kände jag hur konstigt och fel kulturevenemang kan bli. Jag fick mig en riktig tankeställare.
Vad höll jag själv på med? Restaurerar jag in mig i ett kulturhistoriskt knätofsinferno?
Den enda som kunde hjälpa mig nu var konstnären Peter Johansson, en konstnär vars konst jag tycker väldigt mycket om.
Jag tog mod till mig, letade upp honom på Facebook och skrev:
"Hej Peter Vet inte riktigt hur jag ska börja….Nu skriver jag bara på…. Jag har i 5 år restaurerat en gammal ladugård. Denna gård har stark kunglig anknytning. Dessutom ritades ladugården av den arkitekt på 1800 talet som tog i SNICKARGLÄDJEN till Sverige…..Denne man var hedervärd på många olika vis och eftersom han spred sina mönsterhäften så även vanligt folk fick del av dessa, resulterade det i att många gjorde egna tolkningar och det snickrades på i stugorna och spred sig över nejderna. Jag har hur mycket som helst att berätta, men för att korta ner det kommer nu min slutkläm: Jag måste ha motvikt. Efter 5 års utvändig restaurering blir jag mer och mer bekymrad över att allt formateras om till ett museialt gammeltraditionellt knätofsinferno. Jag måste nu göra något som gör att kulturmiljön får en skevhet mitt i all äppelträds och folkloreromantik. Något som tål väder och vind, något som bryter upp, något som finns där som en smygande käftsmäll, något som vid snabb blick kanske smälter in, men vid längre eftertanke upprör eller tvärt om, och ställer frågor om Sveriges nationalism och knätofshistoria. Gården i fråga är Sofiero Gård i Helsingborg. Sofiero slotts gamla ekonomibyggnad som uppfördes av Oskar den II och Sophia och ritades av Charles Emil Löfvenskiöld. Får du någon känning, hör av dig! Jag har tänkt skriva i flera år till dig, nu tog jag tjuren vid hornen, som vanligt finns mycket begränsade medel, har du vägarna förbi, hade detta varit något för Peter Johansson? "
Och han svarade! Efter 10 minuter!
Processen fram till färdigställande har varit lång, 5 år hittills. Pengar, livet och en världspandemi har lagt krokben, men nu ser vi ljuset.
Vi har varit många som kämpat för att förverkliga Parasiten och nu är den äntligen på plats. Invigning i maj 2022.
Jag hoppas att detta verk ska ge folk en upplevelse, eller en tankeställare, eller glädje, eller i alla fall en reaktion. Det behöver vi.
